Trygghet.
A och O i mitt liv. Trygghet är vad jag söker i allting. I familj, vänner, arbete, partner... ja, allt! Det är helt klart det viktigaste i mitt liv. Själv, som egen person, känner jag mig inte särskilt trygg, eftersom jag har ganska svårt att tro på mig själv. Jag behöver stöd från dem jag älskar och jag har underbara sådana som ger mig det.
Ibland hjälper dock inte ens det.
Har jag inte trygghet i mitt liv är det precis som att trycka på off-knappen. Jag fungerar helt enkelt inte. Jag tänker negativa tankar konstant och kan få minsta lilla grej att kännas jobbig.
Det jobbigt just nu är att jag lever i den åldern då trygghet knappt excisterar hos någon människa. Mellan gymnasiet och det fasta jobbet och familjen är en jobbig period. Du drar dig bort från allt du tidigare levt i. Skola, familj och platser. Samtidigt som det tar flera år innan du hittar din nya sysselsättning, familj och plats. Du är helt enkelt ute och svävar.
Frihet, kanske man skulle kunna kalla det. Jag kallar det osäkerhet.
Ett städigt sökande efter en plats och ett syfte. Det gäller helt enkelt att stå ut, att tro på sig själv och att inte ta allt på för stort allvar. Allt det där som jag är dålig på.
Det här är inte min period helt enkelt.
Men men, jag ger inte upp... julafton är påväg! Det är min oas för det där som man hade. Familjen och traditionen ger en enorm trygghet. Allt är som det brukar, man vet exakt vad som händer.
Jag älskar det!
Ibland hjälper dock inte ens det.
Har jag inte trygghet i mitt liv är det precis som att trycka på off-knappen. Jag fungerar helt enkelt inte. Jag tänker negativa tankar konstant och kan få minsta lilla grej att kännas jobbig.
Det jobbigt just nu är att jag lever i den åldern då trygghet knappt excisterar hos någon människa. Mellan gymnasiet och det fasta jobbet och familjen är en jobbig period. Du drar dig bort från allt du tidigare levt i. Skola, familj och platser. Samtidigt som det tar flera år innan du hittar din nya sysselsättning, familj och plats. Du är helt enkelt ute och svävar.
Frihet, kanske man skulle kunna kalla det. Jag kallar det osäkerhet.
Ett städigt sökande efter en plats och ett syfte. Det gäller helt enkelt att stå ut, att tro på sig själv och att inte ta allt på för stort allvar. Allt det där som jag är dålig på.
Det här är inte min period helt enkelt.
Men men, jag ger inte upp... julafton är påväg! Det är min oas för det där som man hade. Familjen och traditionen ger en enorm trygghet. Allt är som det brukar, man vet exakt vad som händer.
Jag älskar det!
2 kommentarer:
Oj gud, 100. Jag har typ 13 inlägg eller något bara :O Men jag tycker mig fått lite blogg sug nu. Så vi får hoppas på en välfylld blogg. Det tråkiga är att de man vill ska läsa nog aldrig gör det. Man kollar väldigt sällan andras varje dag. Men när man väl kollar kollar man mycket. (hoppas inte folk kollar mina gamla inlägg, men det är klart dem gör eftersom jag alltid gör så på andras.) Det är därför jag måste börja blogg mer, så folk inte läser det gamla :)
Ah men härligt!
Jag fattar inte att jag kan ha fått så många! ^^
jag har några jag bevakar... helbra funktion! Så ser man så fort nån skrivit!
hahaha :P vad har du skrivit för hemligheter ;) höhöh nu blev jag nyfiken ;)
Skicka en kommentar