Jag kan inte förstå det!!
Det är ganska frustrerande att ha en pojkvän på 100mils avstånd, det kan jag skriva under. Igår hade vi ett fint moment dock.
Vi brukar prata i telefon till alldeles för sent på natten, igår var det dock planerat. Båda är lediga idag och vi tänkte vi skulle prata oss igenom natten. Ett litet problem var bara att jag stigit upp kl 7 i förgår och att tröttheten nu började ta ut sin rätt. Så när klockan började närma sig tre var jag helt sjukt trött. Det hela slutade med att jag fick somna med honom i örat, vilket var vääääldigt fint.
Man behöver inte vara nära varandra för att få det riktigt mysigt. Så mycket kärlek som jag har känt i hela kroppen över telefon har jag typ inte känt någon gång irl, kanske beror det på att man är ensam och kan koncentrera sig enbart på de psykiska känslor man får och distraheras inte av fysiska grejer, aja, sjukt mysigt att få somna tillsammans med Henrik, fast att han var 100mil iväg!
Och slutligen... en bild som jag drogar för att den är något hiskeligt fiiiin!
1 kommentar:
Åh, vilket fint inlägg! :) Det är kärlek det! Du får gärna låna min dator, den är sjukt seg men va tusan, det är en dator iaf, haha! Jag ska bara höra med mamma först och se vad hon säger :)
Skicka en kommentar