Nervositet

Jag känner nog ingen som är så nervös som jag är.
När jag var liten var jag dundernervös inför kalas, vilket jag tycker känns konstigt att man inte kan vara. Jag kan bli nervös av att gå till en fest nu med då och då.

Jag var nervös varje lördag i ca 9år då det var dags för fotbollsmatcher. Att äta frukost kunde jag glömma!

Idag är det dags för nollning... man skulle kunna tro att min nervositet beror på att jag ska bli förnedrad och nedsupen... men så är inte fallet, för det är jag som ska nolla. Jag ska alltså bara springa runt och se så att alla gör det de ska och att de har kul... vad är det att vara nervös för?

Nu har jag iaf tvingat i mig frukost... kvart över 12 ska jag vara hos Kajsa som ska sminka mig för dagen! Skönt iaf att nervositeten alltid går över och omvandlas till pepp när jag väl är på plats!

(för att förstärka detta ytterligare kan jag säga att min kropp är skakig av nervositet atm... det är inte nåt litet gulligt pirr i magen inte!)