02 november 2010

Att vara hemma

Att vara hemma är ganska nice, jag trivs här. Det finns dock ett rejält stort, äckligt, jobbigt problem med det hela. Det hela stavas Kattallergi.

Jag har troligen varit allergisk för katter lika länge som jag levt med dem, det vill säga: hela mitt liv.
Jag har tampats med eksem på benen så länge jag kan minnas och ibland har jag haft oturen att få ta del av dem på händerna med.

När jag gick i 9an gjorde jag ett allergitest där det hela visade sig, vi hade då 2 eller 3 katter och vägrade göra oss av med dem. Det var först när jag flyttade hemifrån som jag märkte hur mycket de verkligen påverkade mig. Efter ett tag var jag helt eksemfri vilket var en helt sjuk känsla, då jag aldrig varit det tidigare i mitt liv.

Problemet nu är väll att allergin bara blivit värre och värre. I somras när jag var hemma var det ett rent helvete innan jag fick tag på salvan med mer styrka efter den salva som klassades som stark steroid. Alltså, nu kanske ni sitter och tänker "men hur mycket kan det klia?". Det är ju inte bara det att det kliar något enormt, utan de har väldigt svårt att läka och jag tänker inte gå in mer på konsekvenserna av det. Sen drar det ner självförtroendet något enormt, man känner sig ful äcklig och vidrig!

Ne, nog med personliga saker nu. Jag önskar bara att jag kunde ta sprutor för att bli av med det. Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt i sommar för jag vill inte bli sådär igen, och det är ganska enerverande att det kliar heeeela tiden. Salvan får man bara använda i ca en vecka med och jag är väldigt rädd för att bli immun.

Usch ja, det hela är inte särskilt kul alls... kommer bli kämpigt att vara här så mycket som jag ska, nu när jag har jobb i Karlskrona. Speciellt eftersom dessa katterna är väldigt sociala och gärna vill mysa och kela hela tiden. Jag älskar katterna men får inte röra dem och helst inte vara nära dem... usch

Inga kommentarer: