Dödsskrik i de blekingska skogarna

Drog och plockade svamp med pappa idag igen. Den här gången till ett ställe han visste att det fanns svamp, som de, och som tur är ingen annan! Fanns fullt med svamp! Riktigt kul eftersom jag inte haft någon större tur med det där tidigare.

Helt plötsligt körde det förbi en massa bilar, pappa sa att det nog var jägare som skulle upp i skogen. Jag började filosofera i om de skulle tro att jag var en vit/svart älg.

Plockade vidare ett bra tag och sen särade vi på oss lite och jag gick åt mitt eget håll. Vi gick och ropade lite till varandra och sen kom jag till en stor sten som var lite läskig. Samtidigt började jag tänka på det där med jägarna igen, helt plötsligt rasslar det till och jag tänker bara att nu, nu är det slut, nu kommer kulan sätta sig i ryggen på mig. Jag tittar upp och ger ifrån mig ett dödsskrik utan dess like, ser sedan att det är ett rådjur som livrädd skuttar iväg så snabbt det bara kan.

Pappa kommer springande och jag ropar till honom att det inte var någon fara, det var bara ett rådjur!! Han berättade dock senare att han inte blivit rädd, för det lät inte som mig. Och jag håller med, jag kände inte igen det ljudet jag gav ifrån mig där, men nu vet jag hur mitt dödsskrik låter.