Känslomänniska!

Det är otroligt vilken känslomänniska jag är. Vid de mest underliga situationer har jag förmåga att känna med folk jag ser eller hör om.

Just nu sitter jag och tittar lite halvt på Guldbaggen och gråter varje gång någon vinner. Hela min kropp uppfylls av den glädje jag kan se att vinnarna känner. En annan gång jag blev känslomässig var när Henrik berättade att hans vän skurit sig när han lagat mat. I onsdags grät jag åt att en amatörkock i Sveriges mästerkock gick vidare. Jag har helt enkelt lätt att känna med folk ibland.

Det var min pappa som uppmärksammade på det hela då jag uttryckte mina känslor om att vissa grejer var jobbiga att kolla på då jag blir för berörd. Han påstod då att jag är känslomänniska.... precis som han.