Såriga ben

Igår var det dags för årliga springa-runt-huset-barfota-i-snön!
Mamma och jag är de som hållit på längst och det börjar nog närmar sig tvåsiffrigt med antal år. Detta året skulle Henrik få vara med. Som en liten ritual för att bli en del av familjen.

Jag lärde mig dock en viktig sak. Inte genom att någon vänlig själ berättade det för mig utan den tuffa hårda vägen... Man bör icke springa barfota i snön när det är skare.

Det har aldrig gjort så himla ont, varje steg rev mot benen och jag var nära att ge upp och lägga mig ner efter halva vägen. Det var inte kul någonstans och när jag kom in ville jag inte ens tänka på ett andra varv, som annars brukar vara så självklart. Nu har jag såriga ben som igår blödde och det har blivit som en bula.

Alltid lär man sig något, nu vet ni, gör inte samma misstag!!