08 februari 2011

Alla är vi människor

Såg en väldigt intressant föreläsning om sociala medier! Föreläsaren var väldigt mycket inne på mitt tankesätt. Jag är lite trött på alla som är så himla rädda för internet. Jag lever i den tron att människor är människor även på nätet!

Föreläsaren tog bland annat upp ämnet transparens. Detta fenomen har vi pratat mycket om i skolan med. Företag ska vara öppna, spela med öppna kort, inte gömma undan saker. Gömmer de undan saker blir folk skeptiska och nyfikna, vad är det de döljer?

Det konstiga är då, något som även denna föreläsare tog upp, att vi inte applicerar detta på oss själva som individer. Man måste ha en stängd profil på facebook, se till att ingen kan få se någonting. "Tänk om chefen på en eventuell arbetsplats skulle se den där bilden där jag har en ölburk i handen!?". Alltså va!? Chefen har troligen med tagit sig en öl någon gång, levt studentlivet, och har han inte det kan han troligen acceptera att andra har det. (en chef som inte kan det vill iaf inte jag ha!)

Föreläsaren fortsätter på ämnet och menar då att den som söker på en profil och inte kan hitta någonting, där allt är stängt, blir percis lika skeptisk som när det gäller företag. "Vad har den här personen för sig för konstiga saker?"

Jag har en öppen profil på facebook, alla kan se allt! Skulle det finnas saker där som jag inte kunde stå för skulle det nog vara dags att tänka över hur jag faktiskt agerar i det verkliga livet. Min facebook-profil ska spegla mig som människa. Sedan blir det självklart extremt mycket mer festbilder som läggs upp än när jag sitter duktigt och pluggar, men det är alla medvetna om. Näst intill alla vet idag hur facebook fungerar, och alla är vi människor!

Jag har nog alltid haft den synen. Jag är den jag är och jag får ofta höra att jag är ärlig och alltid håller på det jag tycker och helt enkelt "är mig själv". Jag är absolut inte intresserad av att göra mig till eller att spetsa ett CV, det tycker jag bara känns dumt. Jag vill att någon ska vilja ha/anställa mig för den jag är. Vill de ha något annat är det inte mig de ska ha. Vill de ha någon som skryter om alla häftiga saker de kan, då skulle jag inte trivas där iaf.

Nu ska det givetvis inte missförstås, självklart ska man försöka framställa sig på ett bra sätt, men att försöka framhäva att man är någon annan än man är, det är bara onödigt! Om jag söker ett jobb försöker jag till viss del skriva lite personligt. Jag vill inte skriva ett stelt brev utan vill att "det som är jag" lyser igenom. Då vet jag ju att om en arbetsgivare gillar det, så gillar de mig, och jag kommer då troligen trivas ganska bra på arbetsplatsen.

Nu råkade jag komma in på ett litet sidospår här, men jag tror jag fått sagt vad jag vill! Nu ska jag fortsätta redigera bilder sen helgen! Stay tuned!

2 kommentarer:

Emelie sa...

Det är jättebra att du är som du är. Och fortsätt vara dej själv! Tyvärr är inte alla eventuella arbetsgivare på din sida gällande ölburkar och liknande bara.

Clara sa...

Men alltså vad är det för arbetsgivare då!? Vem tusan dömer någon för att de dricker?
Finns de så vill iaf inte jag ha dem som chef! Då får man ju mygla om vad man ska göra i helgen osv... inte ok!