Internet, tack!

I och med arbetet med Vi är störda har jag börjat fundera lite mer på mitt internetbeteende. Som till exempel nu. Helt plötsligt har nu mammas och pappas annars ostabila Internet försvunnit helt och det finns inget sätt att få det tillbaka.

Min första spontana tanke är att i Växjö minsann där kan man lita på grejerna och veta att jag alltid har Internet. Där kan man känna sig trygg och inte rädd för att bli avkopplad från världen. Jag kan alltså därmed konstatera att Internet för mig är en väldig trygghet. Jag kan få tag i en massa vänner som finns på annan ort, jag kan hitta folk som kan olika saker.

Min andra spontana tanke var att jag skulle vilja fråga Niklas om det här, han kan allt om datorer. Men eftersom jag bara känner Niklas över Internet, och det nu är borta, kan jag omöjligt få tag på honom!

När jag sedan kommer på mig själv med att sitta och stirra på det lilla krysset mellan det lokala nätverket och det "verkliga" Internet med någon slags önskan om att jag ska kunna stirra ut det, märker jag att det här nog är lite stört.

Men vad ska jag göra liksom, jag skulle tro att det här är som att börja dagen för de där maniska kaffedrickarna när de inte får sitt kaffe. Det känns inte som att dagen har börjat, jag har inte gjort min morgonrutin, jag har inte koll på vad som har hänt på Internet, jag har inte kontroll! Jag vet inte om Internet kommer komma igång idag, eller ens denna vecka, jag vet inte om det är någon som jobbar på att jag ska få mitt Internet! 

Sen bör sägas att jag sedan projektet startade blivit bättre på att kontrollera mitt användande och att jag nu är bättre på att stänga av Internet och låta det vara, att välja bort Internet helt enkelt. Något jag inte gillar däremot är när Internet väljer bort mig...

Ps: Detta är skrivet i notepad innan Internet kom tillbaka, vem har sagt att man måste ha Internet för att blogg... jag är störd! (14h utan Internet, pina!)