02 juli 2011

Kattslav

Trots min kattallergi och min knappa interaktion med dessa varelser måste jag ändå ställa upp för dem.När man 05.58 vaknar av en sjukt envist jamande katt har man inte så mycket val efter ett tag.

Det är bara att kliva upp ur sängen, ner på nedervåningen, ge mat, tvätta händerna, upp igen, ner i sängen och so.... Nej, givetvis ska katten då ut. Upp ur sängen, ner på nedervåningen, öppna dörren, upp igen, ner i sängen...

när jag sedan får höra en kråka kraxa utanför fönstret (Lucie är ganska gammal och låter mer som en kråka än katt) stelnar jag till, vad är det nu då? Vill hon att jag ska kasta ut korvar genom fönstret? En tassmassage kanske? Vindruvor? När jag väl inser att det bara är en kråka kan jag lägga mig ner igen, men givetvis inte somnar om... det är inte lätt att vara personlig slav åt en katt.

1 kommentar:

Elin sa...

Haha underbart inlägga!