Godis från en främling

Vid busshållsplatsen där jag stiger på finns en kvinna man lägger märke till. Hon hälsar på allt och alla och kallar på folk som kommer sent, för att bussen är påväg. Till skillnad från alla andra morgontrötta som står och väntar, så är det en ganska stort kontrast.

Kvinnan och jag är stammisar på bussen och jag har börjat vara noga med att hälsa tillbaka, det har väl visserligen bara varit tre gånger eller sådär. Hon hälsar sådär uppriktigt och glatt.

Idag när jag satt och väntade på bussen bredvid kvinnan sträckte hon plötsligt fram en karamell till mig! Jag blev väldigt förvånad och hon sa ingenting direkt, bara log. När jag sedan skulle säga att jag skulle spara den (godis på morgonen är inte riktigt min grej, och inte kaffesmak heller så jag blev orolig att jag inte skulle gilla den dessutom) fick hon plocka ut hörsnäckorna från öronen för att höra mig. Detta nämner jag för att det var så fint, hon ville helt enkelt bara ge mig en godis, det fanns inga strings attached. Jag behövde inte prata en massa med henne eller sitta bredvid henne på bussen, vilket kanske annars hade varit att förvänta sig. Bara ren och skär vänlighet.

Jag har hört att man inte ska ta emot godis från en främling, men jag gjorde ett undantag!