Mamma & Pappa

Jag har kommit på en ganska revolutionerande grej för mitt liv nu på senaste tiden. Jag kommer aldrig att vilja bo såhär långt borta från mamma och pappa under en längre tid i mitt liv.

Då jag först flyttade hemifrån blev det ganska långt, närmare bestämt 48mil norröver till Örebro-trakten. Jag levde loppan och trivdes och allt var nytt och kul och det funkade fint. Klart saknade jag mamma och pappa, men då kunde man ju åka hem då och då pga studier hemifrån och egen planering av sin tid.

Nu är det en annan grej, jag kan inte åka hem. Ok, det är fysiskt möjligt men att lägga 2000kr för att komma hem sent på fredagskvällen och sen hem på söndagseftermiddagen känns lite över min budget. Dessutom är jag inte säker på om det går flyg som passar det heller.

Nu känner jag iaf att jag på nåt sätt missar mina föräldrars liv. Visst jag är vuxen och har mitt eget liv, men jag vill samtidigt inte sluta vara en del av mina föräldrars. Jag vill kunna dra hem nån dag på helgen, bli bjuden på mat, plocka svamp eller bara prata sönder allt man är med om. Jag älskar min familj och mina föräldrar är två av mina absolut bästa vänner och mina vägledare och trygghetskällor. Dem vill jag spendera tid tillsammans med, jag vill inte slösa tid utan dem.

Nu ska jag gå och lägga mig i sängen och prata med Henrik, det som gör hela det här värt! Han är världsbäst nu när jag är knas! Är så sjukt trött idag med och har ont i huvudet. Borde vara en annalkande sjukdom, annars vet jag inte vad det är med mig.

Gnatt!