02 oktober 2011
Azorerna dag 3 del 2
Jag vet, det är typ oändligt längesen jag var på Azorerna, men alla bilder är inte uppe än! Här kommer en portion till!
Etiketter:
Resor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag är övertygad om att ingen annan människa i världen lyckas med att likna "Pärlan" i Räddningspatrullen så bra som du.
http://images.wikia.com/rescuerangers/images/5/55/Gadget.jpg
Med det sagt tror jag att jag älskar dig. Jag har ingen rätt i världen att säga så, men ingen kan säga att jag inte har rätt att känna så. Det kanske bara är en förälskelse, men från första gången jag såg dig visste jag att du skulle ha en speciell plats i mitt väsen. Det är särskilt opraktiskt då både du och jag redan är bundna till andra livskamrater. Kanske är det vi i ett annat universum. Vem vet? Jag har aldrig slagits av denna känslan förut.
Jag vill inte skrämmas med detta meddelandet. Jag bor långt ifrån dig och tänker aldrig försöka närma mig dig. Men det skulle kväva livet ur mig om jag alltid skulle få hålla det för mig själv.
Att få kännedom om din existens är både en underbar och förödande känsla. Den krossar min verklighet och kanske är det ett tecken på att man inte kan vara säker på vad som är rätt eller fel. Att älska eller inte älska är en tunn tråd att vandra på.
Jag önskar dig all lycka i ditt liv. Må du bli älskad av den du önskar för evigt.
/J
J,
hur svarar man på ett sådant inlägg. Tack! Är det enda vettiga jag kommer på.
Jag känner mig enormt smickrad och tar det som en stor komplimang. (Speciellt det där med Pärlan! :))
Jag vet inte hur väl du känner mig, och hur mycket du vet om mig (jag vet inte ens om vi träffats) men jag kan iaf meddela att jag är mycket nyfiken av mig, varför det här inlägget ger mig huvudbry. Vem är du? Hur har jag lyckats påverka dig så mycket? Vad baseras dina känslor på?
Jag är ledsen att jag krossar din verklighet, det verkar inte särskilt trevligt. Samtidigt fascineras jag av dina känslor, om det nu är så som du säger.
Jag hoppas att du tittar in här igen så du kan läsa mitt svar, och i bästa fall kanske även svarar tillbaka...
Jag kan inte släppa det här, både på ett bra och dåligt sätt. Ditt inlägg värmer mig men förbryllar mig samtidigt!
Tusen tack mystiska främling (?) jag hoppas att allt blir till det bästa!
Det betyder mycket för mig att du tog det som en stor komplimang. :) Jag vill egentligen inte inleda oss i en längre dialog, men jag tänker svara på dina frågor.
Jag känner dig inte och har aldrig träffat dig. Du kommenterade på en av mina bilder (bilddagboken) för lite drygt ett år sedan, vilket ledde till att jag blev nyfiken och började följa dina uppdateringar. Mestadels sporadiskt. Dina foton tilltalade mig mycket och jag tyckte att du var en mycket skicklig fotograf. Jag fotograferar själv och uppskattar många av dina foton.
I mina ögon dröjer du kvar på näthinnan länge. Du har ett unikt utseende som i min mening utstrålar ren godhet och värme. Jag anser att man i många fall kan avläsa en människa genom det yttre, även om det givetvis bara är en mindre del av helheten. En annan del går att finna i hur man väljer att uttrycka sig i skrift. Jag tappar snabbt alla former av intresse om jag möts av dåligt skriftspråk, men det är nästan alltid ett nöje att komma tillbaka och läsa det du skriver. Den här bloggen har varit okänd för mig tills för några veckor sedan och är fortfarande relativt outforskad, men jag ser fram emot att lära känna den bättre.
Kombinationen av de intryck jag fått av dig har rört till det på många plan inom mig. En känsla som man bara vet hur den känns när den infinner sig. Den skrämmer mig eftersom jag är rädd för att aldrig mer känna att mitt förhållande med min flickvän är rätt. Och hur osannolikt det är att få känna såhär på nytt. Men det glimrar ett ljus från dig inom mig som alltid kommer finnas kvar.
Det här blev längre än jag tänkte mig, men jag hoppas att jag kunnat besvara en del av dina undringar. Jag förstår att det kan framstå som konstigt och skrämmande, men det är det är för mig också.
Det låter vettigt att inte starta någon dialog. Jag är dock väldigt tacksam över att du svarade på mina frågor!
Måste ta och tacka för komplimangen om mina texter med. Även om kvalitén på texterna på bloggen varierar en del, kul att höra att du tycker de uppnår vissa krav åtminstone! :)
På något sätt är jag väldigt glad att jag lyckas beröra dig till dessa känslor, det känns som en ära att kunna beröra en människa på det sättet. Samtidigt hoppas jag att allt kommer att lösa sig, vilket jag är ganska säker på att det kommer.
Jag måste säga att jag uppskattar allt du skrivit och kan utifrån det avläsa att du är en ytterst snäll person. Att vara snäll är en mycket underskattad egenskap så jag hoppas att du kan ta åt dig av min "bedömning".
Nu ska jag sluta skriva och gå och sova i stället. Tack för allt och all lycka!!
/Clara
Skicka en kommentar