Att prata i sömnen

Jag har alltid pratat lite i sömnen. Lite sådär lagom. Oftast har ingen kunnat utläsa vad det är jag egentligen säger, mest har det bestått av en massa mummel. Nu har jag dock lagt på mig något så trevligt som förståeligt sömnprat vilket resulterar i väldigt intressanta nätter för Henrik som nämligen kan ha långa diskussioner med mig där jag oftast försöker förklara vad det är jag babblar om.

Två nätter nu har jag vaknat mitt i det hela och har i ren desperation känt mig tvungen att förklara vad det är jag ligger och säger. Det hela har slutat i kaos och jag tror inte jag lyckas med mitt försök att ändå verka lite normal. Jag vaknar mer och mer och när jag tillslut har fått fram det jag vill och Henrik frågar

- Ja, men vad är det med det då?
Då har jag ingen aning och svarar:
- Jag vet inte, jag var ju inte med i början av det här...

I natt vaknade jag och var helt bestämd om att jag visste vad jag pratade om och att jag varit vaken hela tiden, dessvärre visade sig att jag hade fel... jag kom inte ihåg det här innan jag pratade med Henrik, men när han berättar minns jag precis allt det där.

Nattens konversation: 
 (taget från mitt minne och Henriks återberättande, så det är inte så jätteexakt)

Jag - Vart ska vi lägga hattarna?
Henrik - Vadå vad menar du?
Jag - Vi har ju ingen hatthylla!
Henrik - Vi har ju inga hattar vad ska vi med en hatthylla till? Och vi har ju dessutom faktiskt en hatthylla
Jag - Men, vi har ju ingen hatthylla så vart ska vi lägga hattarna
Henrik börjar skriva på sin dator han ännu inte lagt ifrån sig för natten
Jag - Vad gör du?
Henrik - Jag skriver ner det här så att jag minns det i morgon
Jag - Men alltså det här är inte sådär, jag vet vad jag säger...
 Sen tror jag att jag somnade om...

Jag hoppas verkligen att det här blir återkommande! Har varit så fyra nätter i rad nu!! Wiee